söndag 4 maj 2008

Ursprungsbefolkningen roar sig

Lördagskvällen till ära hade en celeber del av Östersunds undre kulturskikt sökt sig till Café Karibu. Med blicken stadigt fäst på den mest färgstarka av individerna - det vill säga en lovande ung dam, som verkar under kodnamnet ›Filly‹ - begav sig caféets reportrar till bordet längst inne i lokalen, där som vanligt de coolaste av människor hade infunnit sig. Vi passade på att fråga Filly, om hon var lycklig.

-Mm. Jag är lycklig; hela veckan ut, löd svaret.


Foto Mikael Frisk

Varför har Du en tröja som det står ›Enjoy cocaine‹ på?

-Jag har precis kommit hem från Fagersta, där jag fick låna mitt ex tröja. Det är ironiskt menat. Han var smal förut, och nu har han blivit tjock, så han kan inte ha tröjan längre.

Victor, det vill säga mannen i svarta dreadlocks, som stadigt positionerat sig intill fröken Filly, ombads ställa sin alldeles egna fråga till henne – rörande någonting han inte tidigare vetat om damen ifråga. Så småningom frågade han:

Vad tycker Du om Pingstkyrkan?

-Jag har alltid funderat på hur de firar pingst i Pingstkyrkan. Firar de pingst inuti kyrkan, eller? Vad gör de, egentligen?

När fick Du senast en komplimang för Ditt utseende?

-I morse sade Ryan – mitt ex – att jag hade en fin mun.

Syftade han på munhålan eller läpparna då?

-Jag tror han menade litet både och, faktiskt.

Och, till sist, som publikens nyfikenhet kräver, dristade redaktionen sig till att fråga Filly:

Varför kallas Du för Filly?

-Oj - det här kommer att ta litet tid. Du vet vem John Lennon är? Han blev ju mördad av någon som trodde att han var John Lennon. När jag var tretton år ville jag också bli känd snabbt och enkelt, så jag började kalla mig Frances, efter Frances Cobaine, som är Kurt Cobaines dotter. Så från början sade alla ›hörru, Frances‹ till mig, men efter ett tag blev det ›Filly‹ i stället.

Vi upplevde oss vara mycket tillfredsställda med detta uttömmande svar. Filly ville dock inte avslöja sitt folkbokföringsnamn; en önskan som pietetsfullt motsvarades under kvällen.



Vid bordet befann sig tillika en ung man, som även han lagt sig till med ett riktigt guldkorn ur Östersunds rika smeknamnsflora. Läsare – möt ›Bajs‹!

Varför kallas Du för ›Bajs‹?

-En kompis och jag sköt papperskulor med sugrör på varandra utanför MacDonald’s, och när hon gick därifrån ropade hon »Bajs!« efter mig. När jag träffade henne några dagar senare, ropade hon »Bajs!« till mig igen. Victor fick reda på att hon kallade mig för ›Bajs,‹ och så började han också kalla mig för det. Sedan spred det sig vidare.

Där ser man, hur det kan gå. Ta det lugnt nästa gång Ni roar Er med så kultiverade sysslor som att skjuta papperskulor på varandra utanför Donken, med andra ord. Ni riskerar nämligen att få ett smeknamn som inte passar i CV:t.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är det bara jag som har åsikter kan man ju börja undra;) Äntligen får man veta lite mer om människorna man ser lite då och då, längtar efter nästa intervju, hur grym bild som helst bör också sägas..

Anonym sa...

Det där är allt ett jäkla gäng, haha..
Minnen från nästan var och en av dom.
Alltid lika trevliga, östersunds små lokalkändisar, alla ser dom men ingen känner dom ^^
/Den som flyttade 100mil ;)