I grevens tid

Hon hann nästan kliva ut genom dörren och försvinna när jag hojtade efter henne och frågade om hon var sugen på en intervju. Hon svarade med en axelryckning
-Varför inte?
Efter det kom dom vanliga presentationerna och jag fick fram att hon heter Veronica med två olika konstiga efternamn. Kanske inte så konstiga egentligen men tillräckligt för att inte komma ihåg dom.
Jag börjar med en fråga som jag suttit och klurat på länge, fyrar av ett leende och harsplar ur mig:
-Hur kommer det sig att du är här?
-Det var Elin som drog med mig, säger hon och pekar på en tjej lite längre bort, så nu är det andra gången jag är här.
Ahh tänker jag, en återkommare. Snabb följdfråga.
-Vad tycker du om ideén med cafét?
-Det är riktigt schysst! Jättebra att allt är ekologiskt och sen att överskottet går till någonting bra. Sen är det najs att bara sitta och chilla lite.
Hon slänger lite lätt med sitt blonda hår och jag känner bara att; japp, där satt den.
Efter det fortsätter vi att småprata lite om ditten och datten innan jag känner att det är dags att dra sig in i värmen, för ytterligare en kopp kaffe på just Café Karibu.

Viktor Kluk